Sonjas första söndag

Sonja har följt oss som en liten skugga mest hela tiden. Det är inte så konstigt, allt är ju så nytt och främmande för henne att hon behöver stöd och trygghet hela tiden. Fast idag har det börjat släppa lite, lite. Nu kan vi stundtals röra oss fritt i huset utan att hon följer med. Här har hon själv gått och lagt sig i den lilla kattkorgen som han har fått som litet bo under soffbordet.
Vädret var fint på eftermiddagen, så vi kunde ha dörren öppen. Då vågade hon ge sig ut på små egna expeditioner ute på gården. Där hittade hon nåt intressant, minsann. En död mus, nedlagd av den store jägaren Leo. Sonja bar stolt in den och la den på köksmattan. Vad månde bliva av den lilla, 8 veckor och apporterar redan vilt! Musen åkte i soporna förstås, och lilla Sonja letade länge efter sin mus efteråt. Först i köket, och när hon var säker på att den inte var där fortsatte hon leta ute på gården där hon hittade den först.

Valpmys

Lördag och Linda är hemma och vill också vara med och gosa med Sonja. Annars så är det full fart mellan sovstunderna. Sonja är nyfiken på allting, och leker och hoppar runt i ren livsglädje. Hon jagar löv på gräsmattan och brottas med toaborsten (ny) på toa.
Sopborsten som hänger på skyffeln är spännande. Den dinglar fram och när man drar lite i stråna. Det var naturligtvis Sonja tvungen att göra, och undersöka hur långt hon kunde få den med sig. Till sist föll ju både skyffel och borste i golvet med ett brak. Då blev sonja lite förvånad, men inte mindre nyfiken, utan då skulle alltihopa undersökas ordentligt. Än behövs det inga leksaker, hela världen är en enda stor lekplats för liten vappe.

Daisy har varit här för att bli klippt. Det var första gången vi träffade Daisy, och hon var en väldigt trevlig bekantskap. Hon är 6 månader bara, och detta var nog första klippningen sen hon flyttade hemifrån. Hon var rakad på nos och tassar förstås, fast nosrakningen satt väl inte riktigt där den skulle. Det är ju inte så lätt att lista ut på egen hand hur det ska vara, så det var inte så konstigt.

Mer bilder

Sånt här blir det hela tiden om ingen hjälper till med att ställa upp och hålla...

nåja, det får duga med sånt ett tag. Får det gått ett par dar så ska jag bada om henne och raka och fixa till, sen kanske det kan bli nån uppställd fin bild. Hon är faktiskt jättefin, kort i kroppen, och välvinklad fram och fin resning... svansen tippar lite, den kan gå på vilket håll som helst, och lille nosen är så söt så, men kan nog bli för kort kanske... om man nu kan se det på en liten vappis, de brukar ju inte ha så långa snokar precis...

Sonja dag 1

Nu är hon här, vår efterlängtade lilla vappe. Natten gick bra i buren bredvid min säng. Hon vaknade och pep ett par gånger, men det räckte att sätta in ett finger till henne så var hon lugn. Vi var ändå uppe tidigt, och natten var väl lite orolig ändå, så vi är lite sega idag.
Nu följer hon oss som en liten skugga där nere inne och ute. Sitter man still passar hon på att utforska välden lite runtomkring förstås. Pig och nyfiken och hungrig som en liten varg. Nu ska vi vila middag.....

Maja klippt och färdig att åka hem

Nu sitter vi och väntar på att Maja ska bli hämtad. Hon har blivit badad och klippt idag. Här är hon efter grovklippningen...
..hon har inte fått springa i trädgården sen hon blev badad, utan det har varit koppelpromenader för hela slanten. Jag vill ju att hon ska vara fin när matte kommer. Sally sitter instängd nu, för de är så lek- och bussugna båda två nu att de inte går att ha inomhus....
Hennes lilla grävprojekt under plommonträdet blev inte riktigt färdigt, men hon får väl fortsätta på det när hon kommer tillbaka nästa gång kanske....

Maja smälter in

Maja smälter in och anpassar sig mer och mer. Allt går så bra, utom maten. Maten är fortfarande ett kapitel för sig.
Maja springer obehindrat i trappan nu. Hon kommer oftast och vill ligga där man är. Från början har hon bara velat vara ute i trädgården, och vi har fått lura in henne, men nu följer hon villigt med in. Hon har varit rädd för att bli fångad utomhus, men nu börjar hon slappna av och kan komma intill oss även utomhus. Fast vi är fortfaranade noga med att inte utnyttja det till att ta fast henne. Hon måste följa med frivilligt hela tiden.
Promenaderna går också bra. Hon går bredvid en på slakt koppel. Maja fattar väldigt fort vad det är man vill, och har inga problem med att anpassa sig efter det. Någon enstaka korrigering kan behövas ännu, men hon håller för det mesta koll själv på sin position. En lång promenad om dagen får hon, resten av tiden springer hon ut och in här som hon vill.
Hon har ett eget litet projekt i trädgården. Hon har gjort en riktigt bra liten planteringsgrop invid plommonträdet. Undrar var hon ska ha den till. Kanske gräva ner benet som hon fick idag? Det gnagde hon på en stund, men sen var det inte roligt längre.
Det har varit en del folk som har kommit och gått här hemma. Alla har fått order om att inte ta nån notis om Maja, och nu tror hon inte längre att de kommer för att överfalla henne. Hon går fram till många direkt nu, andra kan hon behöva spana in på avstånd en stund först. Men till sist tar nyfikenheten överhand.

Valptitt

Här är hon, min utvalda lilla yllevalp...
Det har varit en händelserik dag. Jag har kört 3+3 timmar för att få titta på min nya lilla bebis. Där var ju två bruna flickor i kullen, så det blev inte lätt att välja. Båda var lika trevliga och frimodiga, men jag ville ju ha en snygg och korrekt byggd också. Som tur var så fick jag hjälp med den biten, så nu är hon utvald och har en liten nagellackskludd på maggen för att det inte ska bli fel sen. En vecka kvar tills jag får hämta henne...
..Alla valparna var ju jättesöta förstås, och jag blev väldigt förtjust i en svart tik också...fast sååå roligt ska vi inte ha. Det får minsann räcka med en. Det finns otingade valpar kvar ifall det finns nån mer som längtar efter nåt rart och gulligt i höstmörkret...:-)

Jag fick vara med och pilla lite med dem också. Här är det tassklippning på en av de svarta gullungarna...
De var så snälla och trevliga att hålla på med allihopa...:-)

Det fanns även några valpar kvar som var 9 veckor. De var väldigt fina också, och hade jag valt en av dem så hade jag ju kunnat få med mig dem direkt. Men jag hade ju valt kull från början, så det får bli så.